schweden 2006

Helsingborg hedrar Dresdens offer

Den 12 februari samlades ett femtiotal patrioter i Helsingborg till en minneshögtid för offren för den allierade terrorbombningen av Dresden, som ägde rum under slutskedet av andra världskriget. Samlingen skedde på Pålsjö kyrkogård. Platsen valdes på grund av det stora antalet tyska frontsoldater som ligger begravda på kyrkogården. Före avmarsch formerade sig deltagarna på två kolonner varefter facklorna tändes. I täten gick representanter för Nordiska förbundet och Nationalsocialistisk front. När marschen nått det avsnitt där de tyska frontsoldaterna låg begravda ställde en talare sig upp, omgärdad av facklor. Han berättade om de krigsförbrytelser som ägde rum i Dresdenförintelsen. Och att ingen någonsin ställts inför rätta för dessa krigförbrytelser. Utan snarare tvärtom. Sir Arthur "Bomber" Harris, som var direkt ansvarig för massmordet, dekorerades istället av den brittiska premiärministern Winston Churchill samt av det brittiska kungahuset. Aldrig någonsin får vi glömma de hundratusentals människor som mördades enbart på grund av att de var tyskar. Aldrig får vi glömma vilka som bär ansvaret för detta massmord, poängterade talaren. Minnesstunden avslutades med ett kortare slutanförande varefter deltagarna begav sig hemåt.

Se filmklipp från manifestationen (WMV-fil, 10 mb)

Stockholm: "Befria Dresden!" (Nordiska Forbundet, Dresden Remembrance)

Den 13 februari ägde den årliga Dresdenminnesstunden rum för fjärde gången i Stockholm. Bakom arrangemanget står den tvärpolitiska gruppen Dresdenkommittén. Dresdenkommittén bildades 2003 med syftet att dels genomföra två ceremonier om året till minne av offren för sänkningen av Wilhelm Gustloff och terrorbombningen av Dresden, och dels att visa omvärlden – främst i bilder, men även med ljud och film/bildspel – att minnet av vad som hänt lever vidare. Under tystnad i den friska vinternatten under fullmånens magiska ljussken tågade en procession som bestod av ett sextiotal deltagare med facklor till minneslunden på Skogskyrkogården. Ceremonin inleddes med blomsternedläggning och tändandet av ljus.

Därefter hälsade Andreas Wallentin deltagarna välkomna med ett kortare anförande. Som förste talare steg Ola Bruhner fram till en varmt upplyst plats mellan ett par fackelbärerskor. Han berättade om förintelsen av Dresden och den ohyggliga fasa som stadens civilbefolkning – mestadels åldringar, kvinnor och barn – genomled. Därefter talade Dan Eriksson och jämförde Dresdenförintelsen, och den uppmärksamhet de europeiska offren som det skoningslösa allierade bombkriget skördade, med den abnorma uppmärksamhet som en annan "Förintelse" erhållit, i historieböcker likväl som i massmedia.

Som tredje talare stod en ung kvinnlig medlem i Nordiska förbundet. Hennes tänkvärda minnesord knöt an till Dresdenförintelsen, för att därefter förklara historiens skeenden, hur detta påverkar vår samtid och vilka våra förpliktelser är idag. Minnesorden följer här i sin helhet:

På den här platsen, i facklornas sken, hedras idag de människor som förtärdes av Dresdenförintelsens flammor. Här, liksom i jättedemonstrationen i Dresden häromdagen, väcks hoppet till liv om en framtid i ett enat och fritt Europa.Ett Europa befriat från de främmande krafter som satte Dresden, Tyskland och hela Europa i brand. Och som idag konspirerar för att sätta Mellanöstern i brand och sänka ner Europa i dyn.

Genom ceremonin förvandlas förintelsen av Dresden från en död, mörk symbol för kapitulation och undergång – till en levande, ljus symbol för europeisk motståndsvilja och framtidshopp.Voltaire skrev att historien endast är "tassandet av sidentofflor på väg nedför trappan – och trampet av stiftade kängor på väg upp."Idag är svenskarna på väg nedför trappan. Hunsade, skrämda och nedtrampade. Alltmer undanträngda. Det är en trend som måste brytas.

Är ni män som står här idag, beredda att slita av er sidentofflorna och sätta på er stiftade kängor? Är ni män som står här idag, beredda att försvara oss nordiska kvinnor? Är ni män som står här idag, beredda att kämpa, offra och slåss för oss nordiska kvinnor, och för en framtid där nordisk frihet råder? Vi får aldrig glömma förintelsen av Dresden, vi får aldrig förlåta förintelsen av Dresden. När vi avancerar framåt, med stiftade kängor uppför trappan. Låt då ett av våra slagord vara: Befria Dresden! Befria de germanska folken! Befria Europa!

Därefter framförde en tysk gäst som bevistat den 8 500 deltagare starka minnesmanifestationen i Dresden en hälsning från våra tyska kamrater, som åtföljdes av att en dikt lästes upp av en ung kvinna. Till sist hölls som seden bjuder en tyst minut innan ceremonin förklarades avslutad och deltagarna vände hemåt igen.